Så har man klarat av en födelsedag det här året också då- tänk att det aldrig slår fel, den 19:e december varje år har jag blivit ett år äldre. Man åldras i takt med tiden som bara mal och mal likt en jättlik kvarn. Men är jag stor nu? För jag vill inte vara stor.
Jag är besviken på vuxenvärlden och vill inte vara en del av den. Jag startade mitt liv i tron om att världen var ung och vacker, att alla möjligheter låg för mina fötter. Att ett äventyr väntade och att alla människor var goda. Vad hände med det?
Vad hände när man blev stor och upptäckte att allt bara var en utopi skapad av ett litet barns allra innerligaste önskan?
Vuxenvärlden svek, man borde ha fått lära sig något om hur det verkligen var så man inte hamnade i detta tillstånd då man helt plötsligt och helt oförberett fick klara sig själv. Som att gå ut i strid utan svärd…
Man fick alltid höra moralpredikningar. Rätt och fel. En moralcodex som baseras på lögner. Trofasthet, tillit, generositet, inget av detta är av någon nytta i den här världen. Man borde istället få lära sig från barnsben att vara hård, vända ryggen till och bara tänka på sig själv.
Det fanns aldrig någon länk till vuxenvärlden. Rent emotionellt var det som bli satt i skogen utan redskap och matsäck. En stor besvikelse skapad av ett enormt svek.
Barn kan vara oaktsamt elaka men de vuxna kan rentav vara grymma.
Jag är 23. Jag är vuxen. Men nej, jag är ännu ett barn. Ett barn som betackar sig för vuxenvärlden ännu ett år. Så länge jag är 23 ska jag fortsätta leva i min naiva världsbild och bara tro gott. Leva i en vacker värld.
Jag vill inte bli som de andra!
