Lite bla, bla, bla…

Jag har börjat drabbas av läskiga minnesförluster. Inte som det har varit innan, kraftiga, alltså ”på riktigt”, skrämmande minnesförluster. En vecka som försvinner och som jag inte kan tänka fram utan hjälp.

Schrinkler sade att han inte känner igen mig.

Min läkare ska ringa på tidsag, vi får se vad han säger. Om jag ska fortsätta med medicinen eller ej.

Jag tror jag känner av lite positivt med bara att jag inte har märkt det innan. Jag sover ju bättre. Lite stabilare är jag kanske också. Även om jag inte är lyckligare…

Ska in till J snart. Jag har ångest över det. Samtidigt som jag längtar efter honom. fan alltså, jag skulle ju inte bli kär igen. Inte i någon annan än A…

Men kär är jag *suck*. Ska försöka att inte skjuta det ifrån mig. Ska försöka ta det till mig.

Gud så ont i huvudet jag har på tal om inget alls. Har ätit svindåligt både igår och idag. fast jag har gått upp i vikt. Jag är nog på min idealvikt nu. Banta, inte banta, banta, inte banta… Nu börjar det helvetet igen…

Längtar efter J

=o)

Nu är jag förbannad!

Jag hatar det, jag fullkomligt hatar den där jävla veckan man ska genomlida varenda förbannade månadsjävel. Så kan jag ju inte äta de tabletterba jag brukar ta ihop med den andra medicinen. Det känns hemskt.

 J måste tycka att jag är världens tråkigaste människa. Ligger och glor är vad jag gör, tackar inte ens när han kommer med kaffe till mig, beklagar mig bara. Han förstår nog inte hur ont det kan göra. För det gör helvetes ont! Nu börjar tabletten iof verka lite så det känns något bättre. Hoppas att det slutar göra ont snart, vi ska ju iväg sen. Fan, undrar om jag slängde ner något vettigt jag kan ha på mig… troligtvis inte.

 Funderar på om jag ska skära mig. Det vore rätt åt mig. Men ingen skulle bry sig ivarjefall.

Jag är så jävla besviken på min mamma. Hon bryr sig inte om att jag skär mig, att jag mår dåligt… hon gnäller bara på mig och frågarr ”vafan” jag ska äta mediciner för. Eller ”vad fan” jag har gjort på mina armar. Eller att hon ”verkligen förstår” varför jag måste gå hos en kurator, ”så som jag är”.

Jag hatar min mamma just nu. Jag ska inte ringa henne mera, hon får ringa mig. Jag tror inte att hon bryr sig det minsta om hur jag mår. Hon säger att hon bryr sig ena stunden och den andra så slänger hon ur sig något svintasktigt.

Jag är så ledsen över det. Orkar inte skriva mera nu. Mensvärket börjar iaf kännas bättre!

/THINGeline